Deppigheten efter en resa ni vet
Jag har lite svårt att somna nu. Jag är ensam igen efter att ha hängt med fem dansiga människor dygnet runt och konstant översvämmats av intryck hela veckan. Det känns konstigt att somna i sin egen säng alldeles ensam då. Nu när jag tänker på det så var vår efterlängtade studentresa till Prag helt freaking jättefantastisk. Det är svårt att förstå när man är mitt i det, men det var faktiskt himla bra där. Min hjärna är proppad med livsnjutarstunder jag aldrig vill glömma, och ölen, jeez - den glömmer jag inte heller (pga fortfarande susar runt i min kropp)
Här är fina glada Klara.
Har tagit en drös med bilder som jag kanske lägger ut här någon gång. Men här kommer lite av det telefonen orkat med att fånga:
Och så turistade vi lite grann, typ fina hus, gigantiska byggnader, museum och små gränder. Himla vacker stad faktiskt
Vi drack självklart vår egen vikt i tjeckisk öl. Här på en ball bar med fotbollsspel (!!!) och plastglas
Och så turistade vi lite grann, typ fina hus, gigantiska byggnader, museum och små gränder. Himla vacker stad faktiskt
Vi njöt väääääldigt mycket av solen när den väl dök upp. Det här cafét är btw där Kafka föddes mvh nördar
Och så skrattades det mycket med dessa små sötnosar
Och dansades med bl. a henne ^
Och spelades beer pong på blodigt allvar
Och här är vårt legendariska fönster i vår legendariska lägenhet. Där sov vi, spelade pingis, och levde på stora mängder snabbkaffe-drinkar, bananer, öl, nutellamackor, andra drinkar och 30 ägg. Det var najs
Och så satt vi på jättemånga mysiga barer och spelade kort och blev sura på varandra <3
Och så träffade vi på andra knasiga kompisar som också var sugna på att ränna runt lite
Vi hamnade också på många knäppa ställen
Men hux flux blev det fredag och vårt flyg ba hallå, ni ska med. Så vi fick beskedligt lämna denna stad bakom oss. Tråkigt tyckte vi, rätt skönt tyckte kanske tjeckierna