nuet är konstigt
Idag har jag totalt hängivit mina timmar åt Lena Andersson och en av hennes böcker, kanske istället för åt min älskade mor vars speciella dag det är idag. Jag har lyckats bli lite sjuk och ynklig vilket betyder att jag gått in i egoistmolnet av 'stackars lilla mig' och därför läst trehundra sidor om olycklig kärlek istället för att inse att jag har fina människor och saker runt omkring mig. Men så är det ibland hörni, och jag behövde ta denna dag off från verkligheten eftersom kommande veckor känns som alla tänkbara synonymer till orden "episkt" och "kaotiskt".
Inom loppet av tio dagar kommer jag att ha varit på bal, sett majoriteten av mina vänner ta studenten, varit på Håkan-konserten på Ullevi, själv vinkat bye bye till gymnasiet – men även till min bästa kompis som drar ifrån mig till varmare breddgrader och äventyr redan dagen efter. Det känns som att livet stått still så länge nu, och helt plötsligt händer ALLT på samma gång. Jag tror inte att någon av oss inser vad vi håller på med
Denna bild på Ingrid får symbolisera vårt greppande efter förståelse