Måndagshumör



Det blev måndag!!! Och hundra dagar tills jag och alla mina klassisar tar studenten!!! Har därför sminkat mig vilket är något som känns främmande nu för tiden. Be amazed. 

Nu ska jag träffa Ingrid och andra människor på långgatorna för att dricka öl. Sedan ska vi la dansa på Storan. Nice! 
0 kommentarer

dansa hela veckan

 
Enligt mina vänner är jag alltid sjuk (det låter ju fruktansvärt), vilket jag inte alls håller med om - men jag är sjuk rätt ofta nu för tiden, och nu har jag lyckats bli det igen (WHY?). Därför ligger jag återigen här med ångest över att inte orka, men med ett tryckande borde, att ta tag i saker och ting.
 
Men här är fyra roliga saker som händer nästa vecka (och som betyder att jag absolut måste känna mig sådär peppig och frisk):
 
- 100-dagarsfest på Storan på måndag (jippikajej, en asdyr biljett som jag typ ångrar lite men som jag bestämt mig för att ha askul för ändå, för vem vill inte dansa en måndag egentligen?)
- Nour el Refais nya föreställning "En komisk depression", också på Storan, på tisdag med mina kära föräldrar
- min bästis Ingrid fyller 19 på fredagen
- och min käre far är med i ett proggband. De har sin första spelning, sedan de återförenades förra året, nu på lördag, och det ska bli asfett.
 
Jag planerar alltså att dansa och vara glad hela veckan trots att jag inte alls hinner eller är frisk, härligt va? :-D
 
 
1 kommentar

vecka sju

 
En dag hängde Eskil å jag på Antikhallarna hela dagen, lekte tanter med presskaffet, småkakorna och böckerna. Det var otroligt mysigt.
 
 
Hoppade några timmar senare på en buss bort mot huset Lundblad där jag tappade bort mig på en gång och fick bli hämtad av Magda <3 väl framme lagade vi mat, drack vin och pratade hela kvällen.
 
 
Söndagen efter blev det alla hjärtans dag å grejer, så jag och snubben jag kramar promenerade, spelade kort, kikade böcker och drack kaffe.
 
 
Dagarna efter pluggade vi lite på stadsbibblan, jag gick min baristakurs på jobbet och marathonkollade Friends. På torsdag morgon åkte Eskil och jag till Köpenhamn, det var himla himla mysigt.
 
 
Vi hade två stora godispåsar som tog oss genom bussresan på 4,5 timme. Och väckte alla genom att högljutt dansa sittandes till det som spelades i våra hörlurar
 
 
När vi kom fram till Ingerslavsgade irrade vi runt en stund på stationen eftersom vi ville undivka hoppa på fel tunnelbana.
 
 
Tillslut kom vi fram till Nørreport där vi fortsatte promenera mot søerne för att hitta vår lilla lägenhet vi hyrt in oss i. Vi däckade en stund i vårt rum tills vi bestämde oss för att bo in oss i Nørrebro under dagen och gick runt där tills det blev mörkt. Vi utforskade roliga second hand-butiker, käkade falafel och drack alldeles för dyrt kaffe. Kikade även förbi kära Kierkegaards grav på vägen hem, det var nice.
 
 
Morgonen efter sprang vi iväg och hyrde cyklar hos en man som blev sur över att vi inte förstod danska till 100 %. Han skyllde på dagens ungdom nuförtiden, när han själv var max 30 bast. För att bota surheten cyklade vi bort några kvarter till Kalaset där vi åt världens bästa frukost, älskar det stället.
 
 
Vi ville gärna kika lite på de najsiga husen och utnyttja våra cyklar så vi gjorde lite misstaget av att dra oss in mot innerstan, där man allt för lätt fångas av Strøget och dyra ställen. Ingenting för oss just då. När man kommer in dit blir man genast skittrött och på dåligt humör, så vi höll nästan på att cykla iväg mot Vesterbro för att fly undan. Dock insåg vi att det orkar vi ju inte. Var både trött, kall och jag jättesur. (haha the not so instagram-friendly side of traveling.) Så Eskil hittade ett jättemysigt non-profit-hak med billiga muffins där vi landade ett bra tag. Kan tipsa om Café Retro, de har tydligen spelningar många kvällar också.
 
 
Senare mot kvällen var vi sugna på att cykla till en street food market som skulle finnas över på Kristanshavnsidan, så vi gav oss av. Men jag lyckades få punka vid nio-tiden, vilket betydde att det inte fanns så många alternativ kvar förutom att 1. hitta verkstad 2. gå hemåt till andra sidan stan. Det var i vilket fall asmysigt
 
 
Vår sista morgon vaknade vi till snöblandat regn, så vi köpte världens bästa paraply. Våra missions för dagen var att 1. äta minst en chocolate snail (vi misslyckades och fick med kanel istället) 2. lämna våra tunga ryggsäckar på stationen under dagen 3. kolla in Christiania 4. hinna tillbaks till bussen för att komma hem
 
 
Efter en väldigt dansk och mysig frukost på 2 bagerier på vår gata, en stunds förvirring på stationen och varsin falafel hamnade vi i Christiania. Ni som inte vet vad det är för ställe: googla.
 
 
Atmosfären där är annorlunda de flesta ställen, det är en blandning mellan att känna sig superfri och lite smårädd. Det andades mycket Berlin tycker jag - vilket gjorde att vi trivdes bra, haha :-) Själva Pusher Street var väl inte det allra härligaste kanske, men caféerna vi hittade runt omkring var så himla bra. Snacka om fristad.
 
 
Höjdpunkten där var på ett litet ställe i slutet av pusher där vi kunde mysa in oss vid ett runt bord med röd sammetsduk precis bredvid en vedugn, med meditationsmusik och folk som pratade alla möjliga språk i bakgrunden. Där fick vi dagens soppa och satt och skrev och pratade tills det blev mörkt.
 
Vi hoppade då på första bästa metro och satte oss på ett café/bar någonstans i stan där vi drack öl och kaffe tills vi var tvungna att skynda till bussen som skulle ta oss hem. Det kändes rätt sorgligt
1 kommentar