Doubtless Bay

Hej! Nu flikar jag (Eskil) in igen! Sen Mimmi skrev senast har ovissheten fallit bort en hel del, för vi lyckades hitta en gratis (och laglig!) ''freedom camping ground'' vid Doubtless Bay! För att komma hit korsade vi landet och sov en natt vid Tasmanska havet och nästa vid Stilla havet!

Här blåser det mindre och efter två är det paradisvarmt i solen! När hungern och syrebristen drivit oss ur Glen äter vi gröt med kiwi ur samma skål för att spara disk. Nu är det äntligen som vi velat ha det, och vi har planerat att stanna längre än de två nätter vi redan vilat förbi.

Men ovissheten vi hade har till viss del bytts ut mot hemlängtan och saknad till den goda varma maten vi slevat i oss i alla år utan att uppskatta alls så mycket som den förtjänar! Och vi har aldrig uppskattat en påse nytvättade kläder så mycket i hela våra liv! Men vi vill absolut inte åka hem, äventyret har precis bara börjat!

0 kommentarer

Dag 12

 
Igår somnade vi till havet, regnet och solen som sjönk. Det låter väldigt romantiskt och drömlikt, vilket det var, men när man skrapar lite på ytan så kommer alla mygg och svårigheter fram också. Det här livet var lite svårare än vi trodde. Det är ovant att vakna på morgonen utan att veta var man kommer att somna nästa kväll, och det är ovant att inte ha tillgång till dricksvatten och ständigt behöva fundera över vart vi ska härnäst. Men det är äventyrligt, det är spännande. Trots att det är läskigt ibland. Speciellt körandes i det väldigt mörka mörkret på alla tusen serpentinvägar som bygger upp det här landet. Men vi lever, är glada och lite utmattade. Vi vänjer oss och växer för varje dag, och det i sig är hur häftigt som helst faktiskt. Och sängen i Glenn äger!!!!
 
 
 
De senaste dagarna har vi tagit oss norrut. Efter att ha sovit två nätter nedanför Auckland, vid havet omgivna av skyhöga berg, bunkrade vi upp med mat, gas och vatten och smög oss in på den gigantiska Highway 1 för att ta oss norrut. Den frihetskänslan var enorm. 
 
 
Men på grund av en olycka bland bergen, japp till och med landets största motorväg slingrar sig upp och ner, var vi tvungna att ta en väldigt stor detour och hamnade efter en halvt panikslagen timme i mörkret på en bondgård där vi tillsammans med några andra campers kunde somna tryggt. Vaknade till fyra uttråkade hönskompisars kacklande, ackompanjerat av hundratals andra småfåglar uppe bland träden. 
 
Två dagar senare, efter äventyr vid sjöar och lite borttappade bland berg, vaknade vi på världens häftigaste strand där vi ställt bilen. Vågorna var helt enorma och det var som att andas ren frihet, älskade det. 
 
 
Dagens mission för oss är att hitta någonstans att tvätta, fylla på vatten och sedan ta oss vidare norrut. Om några dagar är vi förhoppningsvis på ninenty mile beach där vi kan vila upp oss lite och spara på bensinpengarna innan vi fortsätter upp mot nordspetsen. 
 
Kramkalas till er där borta så länge!!!! /M
0 kommentarer

Nu börjar det

 
Vi har döpt den till Glenn. Bilen vi köpte idag. JAAAPP, VI HAR KÖPT EN BIL. Helt på riktigt. Den är vår nu, ingen annans. Det var ingen liten sedelbunt den kostade, men vi är så lyckliga och låtsades att det var monopolpengar. Och det känns som att vi köpt hotell på Norrmalmstorg, helt helt fantastiskt. Aldrig känt mig så fri tidigare. 
 
 
Nu rullar vi strax iväg från vårt första stopp här i NZ och tänkte ta oss norrut redan ikväll. Vi har nämligen kikat ut en camp site en bit härifrån, förhoppningsvis existerar den och är lika asbra som vi tänker oss. På vägen dit ska vi svänga in på Warehouse för att köpa sängkläder, kylbox, tvättlina och sådant mysigt till vårt nuvarande hem. Kan man tänka sig, nu vart vi här. Sjukt underligt. Puss o kram M
2 kommentarer