see you later alligator
Det här med avsked är underligt. Det känns ofta som någonting väldigt plötsligt, trots att det nu i vårt fall är raka motsatsen. Avsked har blivit lite av en vardag just nu: jag tvångsgosar med katten, har på mig kläder som inte klarade the final cut till ryggsäcken – alltså majoriteten av dem. Jag kramar gosedjur (även kallade stöttepelare), äter yoghurten jag är van vid, sträckkollar Gilmore Girls och träffar människor jag inser att HEY jag vet inte när vi ses nästa gång? Det här med avsked är underligt, även om det är tillfälliga sådana.
Igår jobbade jag mina allra sista timmar på bob, rätt härlig känsla att avsluta kapitel för kapitel innan vi åker. Efter detta kalasiga promenerade jag genom stan en stund (näsan trillade av pga kylan) och träffade kära kusinJosefin. Vi gick på museum, pratade livet och promenerade i timtals.
Och i torsdags kväll träffade jag Agge som fint hjälpte mig avrunda alla kvällar på andra lång med en sista. Vi hamnade till och med på en rockbar med tända ljus, svårslaget. Ingrid kikade in också. Och kvällen innan det blev det hejdå till Hanna också. Nu har jag två dagar kvar i Göteborg och jag är nyfiken på hur de kommer att se ut. Ska försöka balansera slapperier med allt stressande som bultar i huvudet. Wish me luck /M