Från 13 december
OK, igår var vi med om ett tuppmord. På avstånd. Men ändå. Vi hade precis parkerat Glenn vid en sjö, när en local med vacker hund valsade förbi. Mitt i vår stillsamma potatiskokning hörs ett dödsskri och mannen, hunden, tuppen syns som ett långt panikslaget luciatåg kors och tvärs över gräsmattorna. Det var synd om alla utom hunden, som var gladare än någonsin.
Innan vi hamnade på denna vackra mordplats åkte vi genom Auckland för att hämta upp brev på vårt gamla hostel, tvätta en sopsäck full med kläder som luktat skunk lite för länge och för att handla mat. Kändes lite som att komma hem faktiskt, trots att vi skrek och grät inombords av att köra i den galna stadstrafiken.
Och dagarna innan dess tog vi oss runt Whangarei Heads och sov några nätter i Urquharts Bay, där vi var med om en hel massa. Platsen är känd för sina vackra walks runt bukterna och över berget Mount Lion, vilket vi var sjukt glada att upptäcka eftersom vi idiotiskt nog längtat efter fysisk utmattning.
Vi åt vår vanliga grötfrukost, med extra socker på, innan vi drog kängorna på fötterna och började gå. Vi sade tjenamors till ett par kor som vältrade sig över vägen, tog oss över kullar där gigantiska fåglar lekfullt flög och kom tillslut fram till en smal pik där havet nästan omslöt oss från alla håll. Mäktigt.
Varning varning, här kommer sliskig kärleksbild:
Några timmar senare, efter att ha ätit världens bästa måltid (den innehöll ketchup), blivit jagad av en av de vältrande korna (jag blev tvungen att springa upp för en kulle och bli "the fun of the day" enligt några locals), lärt känna fler tyska kompisar, hört ett tsunamilarm på väg uppför Mount Lion (det var falskt och vi var högt upp, så ni där hemma behöver inte oroa er så som vi gjorde <3) och tvättat våra merinoullstrumpor i diskbaljan, kom en lustig filur fram till mig. Han var nya zeeländare och bodde vanligtvis på en yaht, tills han nu köpt den skåpbil som han bygger om medan han tar sig runt landet. Han sover medan han väntar på att limmet ska torka. Halva grejen med att vara här blir nästan att ta åt sig allas historier och på många vis vinkla vår egen resa utefter dem. Eftersom vi aldrig haft någon utstakad plan blir det sjukt roligt att faktiskt kunna göra det som människor här säger är bland det mest fantastiska de sett, trots att de redan rest jorden runt. Fett inspirerande grej det där./M