Dag 27

Det är sand i vår solkräm. Det blir som peeling när man tar det som fastnat längst ytterst, det som hade torkat om det inte var så att vi använde den varje dag. Våra strumpor hänger på tork kors och tvärs över framsätena och hjälper till att skapa känslan av ett hem. Våra vandringskängor har ömsat av några av sina jordlager över golvet under sängen och längs med taket hänger nu vårt första (nästan) färdiga Glenn-projekt som vi de senaste kvällarna suttit och sytt på, med radion på. Försommarhimmeln blir mörk här vid nio och då är vi ofta ganska snabba på att krypa in i Glenn för att undslippa myggor och andra små kompisar. Det är bland det mysigaste som finns. Speciellt när det spöregnar. Häromnatten vaknade vi vid fem på morgonen av att det lät som om någon spelade trumsolo längs med taket, timme efter timme. På morgonen såg vi att vi råkat parkera precis under ett stort fågelbo där vattnet måste öst ner, likt ett vattenfall.

Och vet ni vad, vi har faktiskt ökat vår levnadsstandard några grader. Igår köpte vi bröd med frön på för två dollar, istället för 95 cent, eftersom vi förmodligen avlider om vi äter fler skivor av det kritvita rostbröd vi tänker oss matchar vår plånbok. Och så har vi hittat choklad som inte kostar en förmögenhet. HALLELUJA.

Och igår åkte vi söderut. Känslan när skylten över ettan bytte till SOUTH var enorm. Det är som att äventyrets andra kapitel börjar nu, kanske är det den delen av vår historia där vi börjar jobba, firar vår första jul tillsammans och hemifrån, upptäcker ställen som får agera hem ett tag, eller där jag lär mig att tonfisk på konservburk inte är döäckligt.

Herrå på en stund! /M

0 kommentarer