Vi lever

 
 
 
Att naturen är mäktig är mäktigt att känna av. Det är speciellt att vara på platser där jordbävningar raserat väggar och andetag, att sätta fötterna på gator där människan varit så liten att hon var fullkomligt dränerad på makt. Nya Zeeland är en ung nation, en riktig spjuver. Det var först i mitten av artonhundratalet som vita män kom hit för att skapa kalabalik. Och herrejesus så de stretat på, idag finns  tydligen knappa tjugofem procent kvar av allt det där som kan vara så jäkla häftigt med just detta land - de djupa ormbunksskogar som omger vulkanerna, klättrar längs med böljande kullar och huserar knasiga fåglar, allt det som tidigare haft makt över de som vågat sig över haven. Ledsamt att se hur människan lyckas övermanna allt det det gröna och starka ibland.
 
Ser förresten oroväckande ofta skyltar som varnar för gift, backpackers som lämnar vidbrända kastruller längs med vägarna och locals som dumpar tvättmaskinen som inte längre fungerar över ett stup. Varför varför varför.
 
 
(Visst ser jag ut som en obehagligt käck naturfotograf här, alldeles redo att huka mig i det höga gräset för att följa en gräshoppa eller dyligt.)
 
 
 
Men hörni, hur mår ni? Sedan vi hördes av sist har era två fjompar fördrivit en hel del tid och typ, slappat jättemycket. 
 
 
Vi har premiärrört ihop hummus, tvättat och badat i den (som alltid) iskalla floden, hängt med suspekt dinosauriefågel, suttit på hängbroar och namngett två spindlar på ett utedass utan lås - mest för att de skulle kännas mindre skräckinjagande. Och så har Eskil fått fyrtiofem myggbett på fötterna, man får visst stå sitt kast när man är så där söt har jag hört.
 
 
Det blev alla hjärtans dag också, och han med fyrtiofem myggbett på fötterna smög iväg för att plocka blommor åt hon som försöker få honom att inte klia upp dem. 
 
 
Och så har de, tillsammans med alla sandflugor, tittat på några solnedgångar. 
 
 
Och efter det invigt mysbelysningen i Glenn. 
 
 
Sett en hund köra bil. Visserligen stillaståendes på en parkering, men ändå.
 
 
 
Och varit en sväng i det ståtliga Abel Tasman, där det vandrades under ormbunkarna till gigantiska vattenfall. It was nice, minus alla turister. (Och den gnagande känslan att kanske BORDE man spendera $116 för att verkligen UPPLEVA naturen på nära håll i en kajak som alla andra dumt nog prackar på en på sociala medier. "We saw dolphins" JAHAJA.)
 
 
Tillbringat en sen söndagskväll på vårt trogna liquid laundry. Känslan av nytvättade kläder är oslagbar här. 
 
 
Hittat oss chokladtårtor, bröd och två kilo paprika. 
 
 
Och på måndagen anlände vi, lite jättenervösa, till en ny väldigt spännande plats, belägen bland höbeklädda kullar och nyfikna hundar. Det ni! 
 
0 kommentarer