mamma

 
 
Är inte min kära mor vacker, jo. Här sitter vi med öppet köksfönster och filosoferar, varje centimeter av min lilla kropp är dödstrött. Imorgon står alarmet på noll fem femtio, det känns lite smått övermänskligt men jag tycker trots allt att det äger att få andas lite morgonluft och sedan få öppna cafét i egen takt. Vilket jag för övrigt klarar alldeles på egen hand numera, applåder till mig. Ber till alla gudar jag känner till att det regnar imorgon, så att bakisfrukostmänniskorna inte blir för många. 
 
Nu ska jag umgås med min familj, inser att jag kommer sakna allt som har med hemmahuset att göra när jag väl är iväg. Det är inte långt kvar nu.
 
0 kommentarer