Ett första hej
Vi är här. Tolv timmar framför er där hemma och med tårna på andra sidan jorden. Det känns otroligt konstigt. Helt plötsligt ska vi leva vårt liv här och vardagen just nu blir att försöka hålla sig på benen under alla tusen nya intryck (och jetlagen). Det har tagit emot lite att skriva här. Jag har svårt att tänka mig hur jag ska förmedla allt vi upplever, bara med ord och lite trötta bilder jag fångat med telefonen. Har redan nu insett att det är relativt hopplöst att ha kameran uppe ofta för då kommer jag aldrig kunna se någonting med mina egna ögon - ALLT ÄR SÅ VACKERT HÄR.
Efter 40 timmar på resande fot (det var inte fantastiskt) landade vi mitt i vår första nya zeeländska soluppgång och skulle, lite nervöst, ta oss igenom alla tullkontroller. Allt gick så himla smidigt att vi fortfarande var på spänn när vi gick ut genom de sista dörrarna, eftersom att det kändes som om allt gått för lätt. Man har ju kikat en del på sådana där boarder controll-program från typ Australien och känt att det inte står högst på listan att hamna i ett sådant där shady rum för att man glömt ett bananskal i väskan. Men vi gled igenom och kände att, jaha vad gör vi nu?
Vi ryckte tillslut upp oss efter lite omstrukturering i den stora väskan, som överlyckligt nog följde med oss genom alla flyg, och hoppade på en buss in till Auckland och vårt första hostel.
Stället vi bor på heter Bamber House och är en ombyggd stor vit villa full med backpackers och en katt. Precis bredvid oss ligger Mount Eden, ett gigantiskt berg i alla gröna nyanser du kan tänka dig. Så det första vi gjorde var att ge oss upp där, trots fyra timmars sömn på två dygn. Spännande upplevelse.
Idag är det DAG TRE och tills nu har vi hunnit bo in oss lite i staden genom att gå överallt, har redan lite ont i fötterna. Vi håller också på med ansvarsfulla vuxengrejer som gnager i bakhuvudet, som att öppna ett nya zeeländskt bankkonto, hitta rätt simkort och komma fram till vilken bil vi vill köpa. Allt känns väldigt överväldigande just nu, minsta grej blir stor och ibland läskig. Men vi övar oss, vi växer av det här. Och alla är så trevliga???? Bara det faktum att alla säger hejsan hejsan när man möts på gatan är fantastiskt.
Idag är det lördag och klockan är nio på morgonen. Vi vaknade vid sex och kämpar med att vända dygnet, haha. Nu ska vi iväg till banken och sedan får vi sa vart vi hamnar. Kram o puss från oss!
Här har vi vår första middag, kondenserad pumpasoppa och tonfisk. Livet som backpackers äger. Haha kram på er